Jag har träffat mina övermän: Amöborna

Efter några väldigt avslappnade dagar i Bogota, Colombias huvudstad så brakade det löst. På torsdagen (15 juni) kände jag mig aningen småsjuk och efter kycklingmackan vid Svenska ambassaden till lunch så såg jag fram emot att se Sverige spela mot Paraguay på eftermiddagen. Mitt hälsotillstånd lät mig plötsligt somna bort hela matchen men jag lyckades ändå få klart för mig att Sverige vunnit med 1-0, dock utan vetskap om vem som gjorde målet. Bra. Detta var ju inte så anmärkningsvärt med tanke på att jag somnat även till Sveriges första match.

Denna lilla ”Rese”-berättelse kommer att skilja sig en hel del från övriga ni läst. För att sammanfatta så var det här början på vad som skulle kunna vara en resa tillbaka till Indi(g)en (magsjuka). Istället så visade det sig att några illvilliga, encelliga, extremt intelligenta amöbor åkt snålskjuts från Indien i min mage. De hade bland annat förmånen att deltaga i Snickarns bröllop (ni vet väl vem Snickarn är?) på Blidö utanför Stockholm samt blivit kalas på ÅRHUNDRADTETS största grill-”fest” innan de smet iväg på sin resa till Sydamerika. Först och främst vill jag sända ut en varning till alla som möjligen har Amöbor (Ludde, Jonas, Tove och övriga indier): Ta dom innan dom kommer till! Resten av berättelsen kommer att redogöra för sjukdomsförfarandet och känsliga personer kan sluta läsa nu. Däremot tycker jag att apotekare, olika läkare och veterinärer kan fortsätta läsa eftersom det kommer att innehålla en del, ur medicinsk synpunkt, säkert värdefull information samt en del roliga piller (vad är bieffekterna?).

Senare på kvällen konstaterades att den lösa magen och utmattningen inte längre kunde skyllas på bieffekterna av de fördömda malariatabletterna som brukade ge osäker mage. Kanske hade man åkt på en matförgiftning? Förutom total utmattning och yrsel så bjöd natten även på extrema ryggbesvär där varje ställning tycktes fördärva kroppen något helt kopiöst. Dessutom förenades varje ny ställning med, i min egen yra en uppgift där jag jobbade åt ambassaden och nya uppgifter utan lösning dök ideligen upp.

På morgonen kände jag mig något bättre och förhoppningen om att bli frisk dök upp igen. Ryggbesvären bestod dock hela dagen och min utmattade kropps enda temporära friort var i badkaret. Här kändes inte ledsmärtorna i rygg och övriga kroppen lika påträngande. Ett problem var dock den kraftansträngning det krävdes för att ta sig från sängen till badkaret. Flera gånger under dagen var det enda alternativet att krypa på golvet på grund av att yrsel och kraftlöshet. Aptiten var inte heller den på topp. Jag försökte dricka mycket. För varje deciliter vätska jag fick i mig formligen sprutade det ut cirka en liter alggrön vätska vid påföljande toalettbesök vilket i snitt var 3 minuter efter intagandet. Efter mycket stönande och när mina vårdare i lägenheten sett mig falla handlöst till marken i hallen mellan toaletten och sängen så spikades nästa punkt på programmet: Besök på Colombianskt sjukhus. Upplevelese! Taxiresan var hemsk och min andning var tung. Väl framme på sjukhuset så fick jag två burkar i vilka man skulle göra ett kiss- och bajsprov. Kissprovet gick utan problem men när det kom till bajsprovet så blev det värre. Här skulle jag försöka bajsa i en liten burk med 4 cm i diameter när det som kom ut brukade strömma ut med samma fart som en högtryckstvätt. Lyckligtvis fick jag låna ett par vita plasthandskar. Tack! Därefter blev jag placerad på en brits med dropp, näringsämnen och smärtstillande. Efter 2 timmar med denna behandling så gjorde ryggen mindre ont och jag började faktiskt bli lite sömnig. Jag fick diagnosen amöbor och parasiter och en ordination på några farliga piller: CiproXR500 samt några starka värktabletter. Ack vad fel känslan och förhoppningen var denna morgon.

Natten förflöt i tron om att jag skulle på fest i grannlägenheten (yrsel), jag var bara tvungen att gå på toa först. Om pillrerna jag och Ludde fick i Indien verkade på ett kick så var de här raka motsatsen. Nästkommande dag var även den fylld av aptitlöshet och utmattning. I min återhämtningsperiod ingick att jag endast fick äta buljong och dricka vatten och juice. Till lunch provade jag buljong som tillagats med några oskyldiga grönsaker i. Det visade sig senare vara ett misstag. När jag lämnats ensam i lägenheten skrålade jag ut min pina, min ångest och mina smärtor i form av kräks i skurhinken. Således fick det bli buljong utan tillsatser de kommande dagarna. Först var det gott, sedan blev det äckligt som bara tusan.

Jag kunde endast kommunicera med enstaka ord, hela meningar var för ansträngande. Utmattning. De följande dagarna blev jag bättre i lederna men ytterligare en spännande fas av sjukdomen är värd att berätta om (fas 3):
Fas 1: Yrsel, illmående, alggrön skit
Fas 2: Yrsel, illmående, alggrön skit, ledbesvär (framförallt ryggen)
Fas 3: Yrsel, illmående, alggrön skit, kramp i benen och ryggen

Fas 3 involverade alltså kramper i leder och detta skulle behandlas med Colombiansk massage, allt enligt doktorns ordination. Detta resulterade i att en kvinna kom hem till lägenheten och masserade min ömma kropp och dag 2 så fick hon även för sig att använda metoden elktrostimulans vilket innebär att man får fullt med elektricitet på olika ställen på kroppen och det är tänkt att den skall föra ut vattnet ur musklerna.

Jag har säkert fortfarande glömt en del viktiga detaljer men jag hoppas ändå att ni fått en någotsånär uppfattning om hur jag mått. För att sammanfatta det hela kan jag säga: Så här dåligt har jag aldrig mått i hela mitt liv.

Akta er för amöbor!