Fear and Loathing in Sylt 2005

Efter tidigt uppvaknande så var det en helt galen skara som med sömndruckna ögon tog bussen mot tågstationen. Natten innan hade framtiden och morgondagen varit ett töcken av oklara tankar och ovisshet, men ett erbjudande om att få göra ett journalistisk besök på ön Sylt kunde inte motstås. En av mina kollegor hade dessutom, fick jag reda på långt senare packat ryggsäcken full med godsaker som inte kunde annat än bringa glädje till församlingen. Där fanns tyska wurstar, gurka, senap och ketchup och till och med så tunga droger som vin och öl (visserligen i PET-flaska, men ändå).

Mina kollegor klargjorde i ett tidigt stadium vilken färdväg som skulle väljas och det var med stor entusiasm som de pekade med hela handen: ”Hier, hier, hier. Hier, hier, hier, hier, hier, hier, hier.” Drogerna hade börjat flöda långt tidigare men efter en timmes tågresa, ytterligare en busstransport och en smärre promenad över sanddynerna var det dags att plocka fram det tunga artelleriet. Wursten och frallorna slank ner och när vår vän Karol ”advokaten” sånär tänt eld på hela ön var det dags att prova nästa drog: Äpplet.

Minnena från och med nu blir lite suddiga och författaren tycks befinna sig i tillstånd av halvt vaken, halvt i ett delerium (tyvärr vet jag inte riktigt vad ett delerium är men det är troligen något väldigt coolt). Det verkar som att sällskapet delade upp sig och drog omkring på denna, Tysklands nordligaste ö och från vad som hörts (på stan) samt spridda slumpmässiga anteckningar (från författarens lilla röda) så hände följande: De kvinnliga medlemmarna var inte längre kapabla att röra sig och blev kvar, olyckligtvis så fick de även behålla två Äpplen. En grupp besteg de högsta sanddynerna och valde därefter att följa den västra stranden. Informationen från denna ”resa” är knapphändig men de sågs med säkerhet i Sylts lilla by några timmar efter splittringen. De sista medlemmerna promenerade långsamt längs den östra stranden. Förutom att Sylt är Tysklands nordligaste ö är den också världsberömd för sina nakenbadare (säker källa), eller som det heter på Deutsch ”F.K.K”-Strand (F ka ka). Även dessa medlemmar sågs senare i byn. Under deras färdväg tycks följande anmärkningsvärda händelser ha skett: De lekte i sanden, de klättrade upp och hoppade ner för sanddyner, de såg minst en naken tysk man (a 55 år).

I byn så samlades åter hela kompaniet bland vad som brukar kallas Tysklands lilla Nice, dvs, en ort vid havet där allting är lite dyrare än det borde vara. Efter en lång dag var det dags att styra kosan hemåt... trodde alla.... Men icke... En natt i den mytomspunna staden Flensburg och dess utomordenligt goda öl Flensburger hanns också med... Men det är en annan historia.