10:e tisdag
Vi anlände från flygplatsen med buss som stannade vid cirka 12 hotell innan vårt "Park Santiago IV" stod att skåda, i turisthålan nummer ett "Playa de Las Americas". Klockan hade hunnit bli nästan midnatt och broder Tuck (Johan) och AB (Anna-britt) var för trötta för att orka med kvällspromenaden. Jag och far ansvarade således för att inhandla den sena middagen. Efter en kort stunds irrande så fastslog jag att "Southern Fried Chicken, express" nog var exakt det som vi letade efter. Far höll med, "Det är ju express också, mycket bra!". Efter 20 minuters väntande så fick vi äntligen våra hamburgare. Denna väntan samt det faktum att de råa hamburgarna endast tillagats 3 minuter i fritösen gjorde att "SFC" inte fick några återkommande besök av oss resten av veckan.

11:e onsdag
Onsdagen tillbringade jag och Tuck förmiddagen åt en långpromenad. Framåt kvällen gick vi gemensamt till "Los Crisitianos" för att inta middag nummer 2 vid en restaurang som hette någonting med "Province...". Far och AB fick Paella och jag och Tuck beställde "Kött mix". Köttmixen smakade ganska illa och det var svårt att skilja oxifilén från fläskfilén från "gammal kofta". Far och AB verkade dock nöjda med den spanska rätten.

En promenix längs strandpromenaden hem följdes av whiskey (något som skedde varje kväll) och "Fars bridge-skola". Alla inblandade bestämde sig för att det var allt för komplicerat och istället övergick vi till det gamla goda spelet "Casino" där AB visade prov på fantastisk skicklighet (=osannolikt grov nybörjartur).

12:e torsdag
Ytterligare en dag av mulet väder. Så här var det ju inte tänkt. Jag som skulle bli så brun och fin. Liknande tankar smög säkerligen omkring i de andras skallar. I ett desperat försök att hitta på något så föreslog far att vi skulle ta lokalbussen till den lilla fina byn Adeje och "Helvetesravinen". På denna välfyllda buss så frågade vi efter den mycket kända vandringsleden men alla i bussen verkade helt ovetande om denna "Valley of Hell". Märkligt. I guideboken som vi hade med oss stod det "Ett besök i ravinen bör planeras noggrant: karta, matsäck, rikligt med vatten samt rejäla skor och varma kläder är ett måste. Dessutom bör resan bokas minst en dag i förväg". "Sådan son, sådan far" som det brukar heta. Våra gemensamma vattenresurser bestod i en halvfull 50 cl-flaska. Redan i bussen tyckte far och bror att det var kallt med sina linnen och badtofflor. Vi hade en turistkarta över hela ön där Adeje var utmärkt, men inte mer än så. Ingen bokning hade skett och som sagt så visste inte ens busschauffören vart denna ravin låg. Väl framme i Adeje så hittade vi en liten mysig mexikansk restaurang och personalen där kunde även vägleda oss mot "baccarde d'Inferno" som det tydligen hette på spanska. Leden var självfallet stängd och var såklart tvungen att förbokas. Alternativet var en liten led som skulle ta 20 minuter tur och retur längs berget, AB tyckte det verkade jobbigt men lät sig övertalas. Hemresan tillbaka till hotellet togs med taxi.